Igår fick jag en komplett servis av min granntant. Hon ville inte ha den mer och hon tyckte min familj skulle få den för vi hjälpt henne så mycket.

Jag blev glad och ännu gladare när jag såg att det var en komplett rörstrand. Både mat och kaffeservis. Så shabby och stilig står den nu i vårt kök. Det tog ca 4 timmar att diska den men det var det värt.

För ett tag sedan fick jag tag på en supertrevlig krona på Pumpan. Jag satte den på vårt piano, men blev inte nöjd. Genast så måste ju sakerna matcha tänkte jag och sprayade lite grejor i silver.

Nu matchar allt. Det jag blev mest förtjust i var min ängel, så snygg den blev i silver. Den är givetvis också från Pumpan.

Ha en trevlig helg

Ja denna ljuva dag berikades vi med besök av våra föräldrar. Min far och chefens far. Vilka händiga gubbar. Min far hjälpte oss att fixa vår nya skylt som jag minsann gjort. Chefens pappa som i yngre dagar varit massör drog min rygg rätt.

Hoppas ni alla får en bra dag.

far fixar och donar

För ett tag sedan fick jag en stol av Frida och den är superskön. Jag klarade dock inte av färgen på den och målade den givetvis …. Just det; vit. Det var ett supermeckigt projekt, men skam den som ger sig.

När stolen var färdigmålad sydde jag nya fodral till dynorna. Nu passar den som handen i vanten här.

Ännu en natt då jag inte kan sova. Jag väntar, jag känner det i hela min kropp. Jag väntar på något men jag vet inte vad. Ge mig ett tecken, vad ska jag göra, hur ska jag få svar på vad jag väntar på??? Är det möjligen en vandring igen?!  Ska jag ändra på något? Ska jag göra något jag inte gjort förr????

Rastlösheten svider i mig och jag undrar när jag ska hitta vad jag söker efter, vad själen vill ha…..

Jag vill egentligen bara skrika ut vad jag tycker och vad jag känner. Av respekt för medmänniskor väljer jag att inte göra det. Även om jag vet att konserverad tystnad är dålig. Dålig och möglig ….

Jag hör ständigt deras ord ”så kan man inte säga”  ”så kan man väl inte göra”  ”är det ens ett riktigt jobb?” Nä snällt ska man hålla sig innanför ramarna för vad samhället anser är rätt. Dock börjar jag tycka att det suger …

Om två år blir jag 40 år gammal och nu om något är det väl dags att vända på steken och börja leva som jag själv vill? Frågan är bara vad är det jag egentligen vill och vad fan är det jag väntar med sådan iver på att jag inte kan sova om nätterna?