Hoppa till: Innehåll | Sidokolumn | Sidfot

PetraH

Jag föddes en svinkall vinter 1973, jag har inte mycket minne av denna händelse så jag lämnar er med denna bristfälliga information. Som barn var jag en nyfiken liten filur och jag skulle undersöka allt. Mina frågor om allt möjligt fick sakta men säkert mina vänners föräldrar att varna sina barn för den där galna flickan på hörnan.

Som sjuåring var jag totalt ensam, inte ens mina bröder som nyss kommit till världen ville leka med mig. Men jag gav inte upp, någonstans i den stora världen skulle finnas någon som kunde ge mig svar på mina frågor om hur saker och ting hängde ihop. Och därmed kom mina underbara morföräldrar in i mitt liv. Jag spenderade all ledig tid med mormor och morfar, de var ju så bohemiska och spännande. Mormor lärde mig snart att uppskatta konst då hon var en textilkonstnär, och morfar lärde mig allt om stjärnor och jordens oändliga makt.

Som den rebell jag var flyttade jag hemifrån när jag var 15 år då mina föräldrar var på semester. Jag skaffade ett jobb i mormors tobaksaffär och på teatern i Ystad som scenmålare och ”springpojke”. En dag när jag skulle städa på vinden på denna stora teater fick jag en vision; ”jag skulle skapa något lika mäktigt som denna byggnad”. Så blev det dock aldrig och har inte blivit ännu men jag kämpar på det. Jag har en vision om att göra världens största näsa i cement. Dock får jag vänta tills jag äger en bit mark där jag kan gjuta.

Jag började läsa en mängd böcker om 1800 tals design och jag målade och skrev som besatt. Jag isolerade mig från omvärlden och började studera konst och litteratur på egen hand. Så småningom gick jag en mängd skolor för att lära mig mer om konst och design. Vilket många år senare har resulterat i att jag numer lyckas sälja mina verk, både de digitala och de som är målade på duk.

Min stil är abstrakt, störd, kladdig, surrealistisk, skrämmande, stundtals galen och rörig för andra kanske. Men jag älskar att skapa, jag får ut sorg och ångest genom att ge dessa ett ansikte. Alla tårar försvinner med en ny tavla. Min förvirring är det första steget på vägen mot ett nytt alster.

För roliga och mindre roliga fotografier på mig, klicka här!