Jag har målat lite nya tavlor nu i sommar för det var meningen att jag skulle ställa ut i Malmö. Tyvärr p.g.a arbete och försämrad hälsa så blir detta kanske inte av. Inte heller kommer jag måla på ett bra tag framöver då jag måste vila min hand så mycket jag bara kan. Vissa av tavlorna saknar ett kitschigt namn, jag är helt enkelt inspirationslös för tillfället.
De flesta är till salu och det är bara att maila mig så kommer vi nog överens.
Vilken pissdag jag haft idag. Först fick jag på posten hem mitt svar från min MR och det visar sig att jag har en stor cysta i min högerarm. Det förklarar 5 års smärta som ingen läkare tagit på allvar förrän nu. Det blir såklart en OP när någon har tid att fixa armen. Jag undrar om mina tatueringar blir förstörda nu *sucka*
Sedan var jag på vårdcentralen för att kolla mitt HbA1c (blodsockernivån under de senaste 8-10 veckorna). Det såg inte alls bra ut. Det var tokhögt och min diabetes sjuksköterska tyckte det var ett under att jag inte var blind vid detta laget. Hur mycket än jag försöker att tagga ner så går det inte. Jag har i princip inte ätit något gott på evigheter och är så mat trött. Ingen mat är god längre och jag avstår nästa hellre från att äta eller så äter jag extremt lite.
Stress och värk och för lite mat gör att jag mår uselt. Från och till är jag yr och det känns som jag ska tuppa av. Jag har sedan någon månad tillbaka tappat all känsel i mina fingertoppar och mitt högerben är domnat mer eller mindre hela tiden.
Det är sällan jag klagar på att jag är sjuk, det är sällan någon ens får veta vad som händer med mig. Jag har alltid varit stark och sällan bett någon om hjälp. Nu när det gått så här långt med arm och diabetes ångrar jag mig att jag inte hyrt en städtant till hemmet som avlastat mig. Jag borde gjort så mycket för att förbättra min situation.
Nu ska jag ta mig fan skärpa mig, jag ska hyra in en städtant/extramormor som kan röja lite här, laga mat ibland och vara med Isabella när jag arbetar. Det skulle vara skönt för mig att ha allt under kontroll utan att ha ont.
Någon som känner en fräsig tant som är hushålls och barnakär?
Idag har det varit en bra dag. Jag fotograferade Isabella och Fredrik och det blev en hel del roliga fotografier. Sen tvingade jag djuren också att stå modeller, det var inte så lätt minsann. Så här fina blev våra foto:
Min hund Saga har varit sjuk ett tag. Hon hade en tumör i huvudet som tragiskt nog nästlat sig ner i hjärnan. Igår fick hon somna in för att slippa lida. Detta var något av det svåraste jag tvingats göra i hela mitt liv. Jag har nog aldrig gråtit så mycket. Jag var med henne hela tiden och låg med henne på golvet hos veterinären tills hon slutade andas. Jag låg kvar en stund och grät i Sagas päls, det var så svårt att lämna henne där. Jag var tvungen att ta 2 sömntabletter på kvällen annars hade jag nog aldrig somnat.
Min bästa vän sedan 5 år tillbaka finns inte mer. Det känns så fel. Imorse vaknade jag som vanligt, gick ut i hallen och plockade på mig bajspåsar sedan slog det mig att jag inte har någon att gå ut med längre. Jag började sortera bland Sagas saker och bestämde mig för att dela upp det mellan Sagas bästa vänner. Jag känner ett så stort tomrum och vet inte om det kan fyllas av någon eller något.
Jag kommer aldrig glömma min kära vän Saga.
Idag följde jag med mamma för hon skulle handla på Rusta i Ystad och det skulle jag med. Jag köpte konstnärsmaterial för småpengar. Dom reade ut allt. Hurra tänkte jag och fyllde snabbt min korg. När vi handlat vad vi skulle körde vi sjövägen hem. En fika på Mossby strand planerades och ja jösses vad man ska få se och höra innan man går bort. Min mamma och drar sig inte för mycket alls.
Vi hade inte mer än hunnit sätta oss förrän hon sliter av sig alla sina kläder och börjar slicka på tant Pia. Jag önskar att jag varit en mask så jag snabbt kunde gräva mig ner i sanden. Men lite garv för befolkningen bjöd nog dessa damer på. När vi hade fikat körde vi till ett växthus i Skivarp för mamma skulle handla blommor. Där var dom lite mer sansade, kan varit värmen i växthuset =)
